Träjon är utan tvekan Ölands vanligaste ormbunke. Den ökade beskogningen genom de planteringar av främst tall som skett av tidigare skoglösa socknar på östra och sydöstra Öland har ytterligare gynnat arten. Jämfört med Sterner (1938) antyds en minskning i statistiska analyser (Frescalo) men vår bedömning är en svag ökning.
Träjon är allotetraploid och har uppstått någonstans i trakterna av Kaukasus genom kromosomfördubbling av hybriden mellan D. caucasica och stenträjon D. oreades (Jonsell 2000).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då träjon är en av de växter han antecknar redan första dagen efter att ha landstigit i Färjestaden, närmare lokal anges inte (Linnæus 1745). Än idag behöver man inte gå långt från det gamla färjeläget för att träffa på en planta med träjon. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1878 (OHN).
Ekologi
Träjon växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk, ofta stenbunden mark. Den är vanlig i skogar med tall, allehanda lövskogar, hässlen samt blandade bestånd med löv och barr. Kalkrika jordar är inga problem och träjon är ofta sedd i alvarets karster. Stenmurar, rösen och gamla stenbrott är andra vanliga växtmiljöer.
Utbredning
Funnen i 83 rutor = 87 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 funnen i 70 rutor = 74 %; allmän = 32 socknar (Gräsgård 0).
Förändring: Något ökande +
