Ljust kungsljus växer ofta i diverse ruderatmiljöer som jordtippar och grustag. Den har förkärlek till steniga ställen och hittas i upplagda rösen och på grusplaner. Ljust kungsljus ses i vägkanter, betade torrängar och skogsbryn. Ibland växer den i åkerkanter, på klapperstenstränder, längs diken och kanaler. Om marken röjs eller störs på annat sätt dyker växten ofta upp i stor mängd.
Ljust kungsljus är vanlig över stora delar av Öland. På Stora Alvaret växer den gärna i gravrösen och är på alvarmarken vanligare än sin släkting mörkt kungsljus V. nigrum. På sydöstra Öland inklusive sjömarken är det något glesare med fynd, idag liksom när Rikard Sterner inventerade.
Ljust kungsljus är en gammal medicinalväxt som förr odlades i detta syfte. Det var blommorna som först torkades och sedan kunde beredas till te. För att få bort eventuellt ludd från plantan måste man filtrera drycken innan den kunde avsmakas. Teet ansågs lindrande vid luftrörskatarr och var både slemlösande och dämpade irritation i luftvägarna.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: här och där. Tidigt belagd Torslunda: M. G. Sjöstrand 1842 (UPS).
Utbredning
Funnen i 81 rutor = 85 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Gräsgård).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "på sydöstra Öland mer sällsynt."
Förändring: Oförändrad ± 0
