Kabbleka växer på fuktiga–blöta lokaler och gärna på lerigt underlag. Den är ursprunglig i sumpskogar, utmed bäckar och källflöden. Kabbleka är även vanlig i kulturpåverkade miljöer som diken, kanaler, betade fuktängar, gamla stenbrott och grävda vattenhål. Växten ses både på kalkrika lokaler (tokfuktängar) som kalkfattiga (diken genom Bödas magra barrskogar). Hävden verkar inte heller ha någon större betydelse, kabbleka klarar både obetade och välhävdade marker.

Kabbleka är en vanlig växt och förekommer över stora delar av Öland. I Mittlandet finns många lokaler i fuktiga skogar och skogskärr. På Stora Alvaret är det glesare med fynden; där växer den främst nära de större alvarträsken. De sydvästra delarna av alvaret saknar observationer. Växten kan till viss del ha gynnats av att landskapet numera är genomdraget med diverse större diken och kanaler men samtidigt har växten drabbats av utdikningar som torrlagt gamla lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Kabbleka företräds i Norden av två underarter: vanlig kabbleka subsp. palustris och revkabbleka subsp. radicans. Revkabbleka har i Sverige en nordlig utbredning, från Dalarna och vidare norrut längs fjällkedjan. Vanlig kabbleka finns i hela Sverige och där underarterna möts finns mellanformer. Från Öland är endast subsp. palustris känd.

Gammal, bofast.