Kärrfräken är främst funnen i södra halvan av Mittlandet med dess stora skogskärr. Ölands större våtmarksområden ses tydligt på utbredningskartan som Hörninge mosse, Köping sn. På Stora Alvaret ses den i alvarträsk och gamla stenbrott. På sydöstra och sydligaste Öland är den idag ganska ovanlig. Sammantaget förefaller kärrfräken ha minskat på Öland, rimligen beroende på den dränering som skett av landskapet sedan Sterner (1938). Även om växten är lätt att identifiera kan den förstås vara förbisedd.
Trion kärrfräken, åkerfräken E. arvense och ängsfräken E. pratense liknar varandra. Kärrfräken har få tänder på stjälkens tandkrans, ca sex, och tandkransen är tydligt längre än den 5-kantiga sidogrenens första led. De båda andra fräknarna har minst tio tänder på tandkransen. Ängsfräken skiljs lätt ut på de sterila stjälkarnas strävhet; tandkrans och den 3-kantiga sidogrenens första led är ungefär liklånga. Åkerfräken har sterila skott som är ganska släta och tandkrans som är tydligt kortare än den 4-kantiga sidogrenens första led.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på våta ställen allmän. Tidigt belagd Ventlinge: Pehrsboängs [Parboängs] prestgård C. E. Liljenstolpe 1864 (OHN).
Ekologi
Kärrfräken växer på fuktig, gärna översilad mark som är något näringsrik. Den klarar att växa både solöppet och halvskuggigt, gärna på kalkpåverkad mark. Kärrfräken ses i tuviga kalkfuktängar ibland med tok Dasiphora fruticosa, skogskärr, rikkärr och då ofta tillsammans med ag Cladium mariscus eller axag Schoenus ferrugineus. Växten är kulturgynnad och dyker upp vid bevattningsdammar, i diken och gamla vattenfyllda stenbrott. Vid ett tillfälle är den funnen i en fuktig karstspricka på Stora Alvaret.
Utbredning
Funnen i 53 rutor = 56 %; tämligen allmän = 28 socknar (ej återfunnen Egby, Hulterstad, Segerstad, Ventlinge och Ås).
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Minskande --
