Alpgullregn härstammar från de centrala och östra delarna av Sydeuropa. Den odlas ibland och kan då frösprida sig. På Öland förefaller den mindre vanlig i odling jämfört med släktingen sydgullregn L. anagyroides, i alla fall om man ska döma efter antalet förvildade förekomster. Fyndlokalerna är de förväntade och mest av ruderatkaraktär såsom utkast i gamla grustag, ödetomter och tippar med trädgårdsmaterial. Alpgullregn är också funnet i vägkanter och vid ett par tillfälle i igenväxande betesmarker.

Fynden är glest fördelade över Öland. Den bör tills vidare, liksom övriga i släktet, anses som tillfällig i landskapet.

I Sterner (1986) är släktet gullregn Laburnum noterat som förvildat på en lokal.

För att skilja olika taxa av gullregn bör man studera blad, fröskidor och unga kvistar (https://bsbi.org/identification). Hos alpgullregn har bladen kala undersidor, förutom enstaka hår på nerver och längs bladkanten. Baljan är kal och har en tydlig vingkant, ca 2 mm, som sitter längs sömmen. Unga grenar är nästan kala och gröna till färgen. Sydgullregn L. anagyroides har gott om tilltryckta hår på bladens undersida; de flesta hår är korta (0,1–0,3 mm) med enstaka längre hår (0,4–0,7 mm). Baljan är också tilltryckt hårig och saknar vingkant. Unga grenar är grågröna och rikt silkeshåriga.

Hybriden mellan de två, hybridgullregn L. × watereri, har blad som på undersidan har glest med långa hår (0,4–0,7 mm) men saknar korta hår; sällsynt kan bladen vara helt kala. Baljan är något hårig och har en antydan till vingkant, ca 1 mm. Unga grenar är nästan kala och gröna. Frösättningen är sämre hos hybriden men eftersom blomningen ofta är riklig, blomklasen kan bli hela 4 dm lång, så det brukar finnas några frön i baljan.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.