Vildmorot bedöms som arkeofyt i södra delarna av Sverige dvs. kulturspridd men inkommen före år 1700. I övriga delar av vårt land har vildmorot etablerat sig senare, under 1800-talet, då den infördes med vallfrö. Linné nämner inte vildmorot från Öland under sin resa 1741 men däremot från Gotland. Möjligen förekom vildmorot på Öland först under 1800-talet.
Vildmorot är vanlig längs Ölands större vägar där den växer på torr, grusig och ofta kalkpåverkad mark. Växten kan förekomma i stor mängd i kanten av grusiga åkrar och på trädor. Betade torrängar med glesare växttäcke liksom klapperstenstränderna längs Ölands västra kust erbjuder många lämpliga miljöer. Påfallande ofta växer den även i ruderatmiljöer som jordtippar, gamla stenbrott och grustag. På alvarmark är det främst grusiga avlagringar som erbjuder lämpliga miljöer; där blir plantorna dvärgväxta och blommorna kraftigt rödvioletta till färgen.
Vildmorot är spridd över större delen av Öland och det är tydligt hur växten följer vägnätet. Inom Mittlandet växer den främst längs skogsvägar och i åkerkanter. Vildmorot är vanlig längs den steniga västra kusten, från Borgholm och vidare norrut ända upp till norra udden. På främst södra halvan av Stora Alvaret går den ut i så kallat grusalvar långt från närmaste väg. Lite märkligt är att varken Rikard Sterner eller Åke Lundqvist nämner förekomsterna ute på grusalvar. Kan det röra sig om en sentida etablering?
Ibland har flocken en mindre samling med rödvioletta, sterila blommor centralt. Funktionen hos dessa avvikande blommor är omtvistad men möjligen lockar de till sig pollinatörer. Blomkorgar med mogna frön drar ihop sig, främst i fuktig väderlek. När luften blir torrare öppnar sig korgen något för att fröna ska kunna spridas. Skilda plantor svarar olika kraftfullt på fuktigheten vilket gör att fröna kan spridas under en längre period (Lacey 1980). Torrsommaren 2018 medförde att man 2020 fick uppleva en massblomning av vildmorot på stora delar av Öland, främst på sämre hävdade, alvarlika marker.
Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i Runstens by och bort mot Spjutterum. Tidigt belagd Ås: Ottenby O. Sillén 1876 (OHN) conf. UBA 2019.
Utbredning
Funnen i 87 rutor = 92 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Egby).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0 (nyetablering på alvarmark).
