Gutemaskros är vanlig på Öland, Gotland och Ösel men ovanlig på svenska fastlandet. Den växer på sandgräshedar, betade alvartorrängar och är även funnen i uppfrysningsmark samt på kalkstensterrasser; de flesta lokaler är tydligt kalkpåverkade. Däremot är den mycket sällan rapporterad från starkt kulturpåverkade miljöer. Gutemaskros är en vanlig och spridd art som ses på Stora Alvaret, längs västra och östra landborgen samt utmed västra stenkusten.
Gutemaskros har stor blomkorg i förhållande till plantan i stort, speciellt tydligt är det hos exemplar på alvarmark. Pollen finns rikligt, holkfjällen har en bred hinnkant och är mörka mot spetsen. Bladen har sin tyngdpunkt i yttre delen och bladflikarna är skärformade med uppdriven spets.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Räpplinge: Borgholm, alvaret F. R. Aulin 1911 (S) det. G. Haglund 1940, conf. HØ 2004. Först publicerad: Dahlstedt (1925) 6 socknar (Vickleby, Resmo, Kastlösa, S. Möckleby, Ventlinge och Ås).
Utbredning
Funnen i 65 rutor = 68 %; tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Löt, Egby och Bredsättra).
Saarsoo & Haglund (1962): Allmän (karta 33 socknar). Alvar, strandvallar, sandfält, ängsbackar, lundar, talldungar etc.
Förändring: Något minskande -
