Piggfrö härstammar från stäppområden i sydöstra Europa och västra Sibirien. Som åkerogräs har växten spridit sig med frövaror över en stor del av norra halvklotet. I Sverige har den tillfälligt dykt upp i de flesta landskap.

Piggfrö växte under 1900-talet som åkerogräs, på järnvägsvallar, i vägkanter och på murverk; i dessa miljöer är den numera i princip försvunnen. Fynden på alvarmark verkar då ha varit i klar minoritet. Idag växer piggfrö främst i så kallat grusalvar, i samma miljö som kvartetten åkerogräs småtörel Euphorbia exigua, rödmire Lysimachia arvensis, småsporre Chaenorhinum minus och mjukdån Galeopsis ladanum. Växtplatserna är soliga, periodvis fuktiga men torkar snabbt upp under försommaren och saknar konkurrerande växtlighet. Högar med skrotsten efter kalkbrytning är också växtställen för piggfrö. Vid tre tillfällen är växten funnen i avvikande miljöer; på en sandig skjutvall, i en röjd alvartorräng med enbuskar och på ruinerna av en fornborg.

Piggfrö har en tydlig tillbakagång på Öland men några undantag finns. På nordöstra delen av Stora Alvaret, i Gårdby och Sandby sn, har flera nyfynd gjorts under inventeringen. Även öster och väster om Möckelmossen växer piggfrö på några rika lokaler. Vid de stora, gamla kalkstensbrotten i S. Möckleby sn är växten funnen på högar med skrotsten. Det finns gamla fynd från murarna vid Borgholms slott, vid ruinerna av Bårby borg och Ismantorp borg. På fornborgen Gråborg återfanns växten 2016 efter flera decenniers frånvaro, enda aktuella fyndet utanför Stora Alvaret. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.