Strätta växer i ohävdade fuktängar, skogskärr, frisk–fuktig lövskog och sumpskog. Den är också funnen på strandängar och steniga stränder, längs diken, kanaler och bäckar. Sällsynt är den noterad i fuktiga åkerkanter och vägrenar.
Strätta är vanligast i diverse ohävdade, fuktiga marker inom Mittlandet. På Stora Alvaret är den sparsam och växer i fuktiga skogsdungar, svagt hävdade fuktängar och längs kanalsystemet som passerar Penåsa, Kastlösa sn. På det skogfattiga sydöstra Öland är den som tidigare ovanlig. Den igenväxning som drabbat många fuktiga marker har troligen gynnat arten samtidigt som utdikningar varit ogynnsamt.
Strätta skiljs lättast från kvanne Angelica archangelica genom att studera ovansidan av bladskaftet. Hos strätta finns en längsgående skåra som fortsätter ända ut till bladets huvudaxel medan bladskaftet hos kvanne är runt och saknar skåra.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 då strätta är en av de växter han denna dag noterar vid Rälla gård, Högsrum sn (Linnæus 1745). För att idag finna strätta får man bege sig drygt 500 m sydost från Rälla gård, till en fuktig kraftledningsgata. Tidigt belagd Gårdby: Övre Ålebäck H. Holmström 1886 (OHN). Strätta växer idag längs bäcken öster om Övre Ålebäck.
Utbredning
Funnen i 64 rutor = 67 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Ås; nyfynd Löt, Gräsgård och Ventlinge).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar (Löt, Segerstad, Gräsgård och Ventlinge 0).
Förändring: Oförändrad ± 0
