Glasbjörk växer på Öland i genomsnitt tydligt fuktigare än släktingen vårtbjörk B. pendula. Trädet är inte lika ljuskrävande som vårtbjörk och kan bilda rena bestånd på blöt skogsmark. Men det kan också vara sällskapligt och ses i alsumpskogar, fuktiga tall- och blandskogar. Glasbjörk växer ofta i kanten av skogskärr, fuktiga dynsvackor och på tuvor i kalkfuktängar. Det förekommer även som pionjärträd när avverkningar sker av fuktiga skogsmarker eller betade fuktängar röjs. Glasbjörk är tydligt gynnad av olika åtgärder i kulturlandskapet och dyker upp längs diken, vid grävda dammar och i gamla sandtag. Men även ohävd gynnar glasbjörk som ofta ses kolonisera igenväxande, fuktiga betesmarker.

Glasbjörk är vanlig nära de större våtmarkerna i Mittlandet. Något färre är fynden på Stora Alvaret och det skogfattiga sydöstra Öland, för övrigt är de väl fördelade över ön. Glasbjörk har gynnats av den igenväxning som skett av landskapen samtidigt som den är snabb med att dra nytta av olika åtgärder i odlingslandskapet. Idag är den funnen i samtliga socknar på Öland, förr saknades den i princip på södra delen av ön, söder om en linje mellan Resmo–Stenåsa. Enda undantaget är Ottenby lund där det förr, liksom idag, finns gott om glasbjörk. I skogar med glasbjörk ser man olika generationer av träd till skillnad från skogar som domineras av vårtbjörk där träden är nästan enhetliga i ålder.

Såvitt känt finns på Öland endast vanlig glasbjörk subsp. pubescens. I träd av glasbjörk ses ofta häxkvastar som orsakas av svampen Taphrina betulina. Trots att enstaka björkar kan ha ett otal häxkvastar har det inte ansetts att de påverkar trädet menligt. Senare forskning har dock visat att tillväxten hos en angripen björk kan minska med hela 25 % (Spanos & Woodward 1994). Angrepp av björkhäxkvast på vårtbjörk är sällsynt och tillhör en annan art.

Gammal, bofast.