Vit dunört härstammar från Nordamerika och rapporterades första gången i Sverige från Västergötland (Skallsjö 1898). På Öland dröjde det till 1918 innan första fyndet gjordes. Den är idag främst funnen i olika ruderatmiljöer såsom grustag, stentippar, nygrävda dammar, jordhögar, plantskolor och kompostanläggningar. Få fynd är gjorda i åkerkanter, längs diken, vägrenar, i fuktiga betesmarker och skogar.

Vit dunört har ökat tydligt sedan Sterner (1938) men den har en ojämn utbredning. På dagens Öland är arten vanligast runt Färjestaden och Löttorp, kanske delvis beroende på flitiga inventerare. På Stora Alvaret saknas den helt utom i en skräpmark vid alvarbyn Ekelunda, Sandby sn. Det är också sparsamt med fynd i de sydligare socknarna, från Vickleby och söderut.

Vit dunört är lik amerikansk dunört E. adenocaulon och alaskadunört E. glandulosum. Förutom de små, rent vita blommorna är plantan ofta förgrenad nära basen, de mellersta bladen är tydligt skaftade och den saknar ofta turioner (turion = en typ av knopp som kan växa ut till en komplett planta). Hos amerikansk dunört utgår förgreningar från den övre delen av plantan och den har alltid tydliga turioner. Vit dunört har stödblad som är mycket mindre än de mellersta stjälkbladen och kapslarna har rikligt med tilltryckta vanliga hår men saknar nästan helt glandelhår. Alaskadunört har stödblad som är lika långa som de mellersta stjälkbladen, kapslarna har gott om glandelhår men knappast några vanliga hår (Jonsell & Karlsson 2010). Vit dunört kan ha rosa blommor (se ovan) liksom amerikansk dunört kan ha vita blommor men detta är sällsynt.

Inkommen, bofast.