Vass växer vid och i söt- eller brackvatten och helst på näringsrik mark som svagt betade eller ohävdade fuktängar, våtmarker och havsstränder. I den sistnämnda miljön ses den främst i sumpiga partier men även på klappersten eller sandstränder. Vass växer i sumpskogar, övergivna sumpiga åkrar, kärr, diken, bäckar, bevattningsdammar och alvarträsk. Vid Ölands enda sjö, Hornsjön i Högby sn, bildar den stora bestånd. Den kan även dyka upp i små pölar djupt inne i Mittlandet. Påfallande ofta växer den i ruderatmiljöer som gamla sand- eller stenbrott, tippade jordhögar och soptippar. När fuktiga sandtag läggs igen kan den hålla sig kvar och då växa påfallande torrt. I Sterner (1986) finns en notering om vass i Vickleby storkarst; någon liknande lokal har inte noterats under nyinventeringen.

Vass är utbredd över hela Öland främst utmed västra kusten, från Borgholm och vidare söderut. Den saknas över stora arealer på Stora Alvaret utom i de större alvarträsken som Möckelmossen och Stormaren. De till ytan största, sammanhängande vassbestånden hittar vi i Hornsjöns västra del, Djurstad och Petgärde träsk samt i Karleviviken och Beijershamn. På sistnämnda lokal är dock beståndet starkt reducerat genom naturvårdsåtgärder och efterföljande intensiv betesdrift. Det visade sig att unga vassplantor älskas av nötkreatur och arten får därmed anses som beteskänslig. Får däremot undviker vass, kanske främst beroende på att de inte vill bli blöta om fötterna. I Sterner (1938) betecknades vass som allmänt förekommande men ojämnt spridd, företrädesvis längs mellersta Ölands västra och norra Ölands östra kust. I de större träsken "i regel endast med små bestånd". I samband med betesdriftens minskning under 1900-talet ökade vassen både sin numerär och utbredning. De nutida vasshaven i Karlevi och Hornsjön hyste vid 1900-talets mitt endast spridda ruggar (Edelstam 1944). Sammantaget har en klar ökning skett sedan Sterner (1938). Orsakerna är förutom ett minskat bete även en ökad näringstillgång i landskapet. Trots ökningen har rimligen en del förekomster missgynnats av de utdikningar som skedde under slutet av 1800-talet.

Gammal, bofast.