Stenbär växer på frisk, halvskuggig och stenig mark, främst i skogar som inte får vara alltför täta och mörka. Arten är funnen i ädellövskog, hässlen, barr- eller blandskog och ibland anges att skogsbete förekommer. Stenbär är främst knuten till gammal inägomark. Ofta växer den i bryn eller längs skogsvägar. Stenbär finns även i vägkanter, åkerrenar, lövängar och i kanten av skogskärr. Av mer udda miljöer kan nämnas en klapperstenstrand vid nordvästra udden samt i skogen med jättetuja öster om Skäftekärr, Böda sn.
Stenbär följer utbredningen av skogar på Öland och är vanlig i Mittlandet, västra kustskogen och de fyra nordligaste socknarna (Böda, Högby, Källa och Persnäs). På Stora Alvaret finns några få fynd från mindre skogsdungar, på det skogfattiga sydöstra Öland ligger fynden också glest. Stenbär har idag samma utbredning som i Sterner (1938) men på sydvästra Öland har den försvunnit från några lokaler när mindre skogsdungar huggits ner och omförts till åkermark. Dagens skogar är ofta alltför skuggiga för att vara optimala för stenbär. På sikt kan den gynnas av det skogsbete som införts inom delar av Böda Ekopark vilket bidrar till luckiga och mer ljusöppna skogar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på steniga ställen måttlig. Tidigt belagd Torslunda: Tveta S. Enander 1865 (S).
Utbredning
Funnen i 59 rutor = 62 %; tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Resmo och Ventlinge) Sterner 1938 allmän = 32 socknar (Segerstad 0) "på sydöstra Öland sällsynt"
Förändring: Något minskande -
