Svart hundrova är en gammal kulturväxt som härstammar från sydöstra Europa och Turkiet. Förr odlades den en del som spaljéväxt men knappast så idag. Några av uppgifterna i Sjöstrand (1850) är från prästgårdar.
Svart hundrova växer på öppen, torr och gärna kalkrik mark. Idag utgörs ruderatmarker som jord- och stentippar den vanligaste växtmiljön. Svart hundrova kan även ses i vägrenar och åkerkanter där den gärna växer längs stenmurar. Ibland har den noterats i gårdsmiljöer.
Utbredningen är koncentrerad till den södra halvan av Öland, främst de västra socknarna Algutsrum, Torslunda och Mörbylånga. Arten har ökat sedan Sterner (1938) men flera av de nutida lokalerna är av tillfällig natur.
När arterna inte är i frukt kan svart hundrova förväxlas med röd hundrova B. dioica. Bladformen kan vara användbar men varierar en del. Hos svart hundrova har den yttersta bladloben 3–5 par spetsiga tänder; kronbladen hos honblommorna är knappast längre än foderbladen. Röd hundrova har få, 1–(2), trubbiga bladtänder och honblommornas kronblad har dubbla längden jämfört med foderbladen.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd av Linné 4 juni 1741 nära Glömminge "Bryonia växte vid murarna här och där." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Glömminge: Goldkuhl 1851 (UPS) conf. ThK 2004. Någon hundrova är inte funnen i Glömminge sn under inventeringen.
Utbredning
Funnen i 31 rutor = 33 %; spridd = 22 socknar.
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 9 socknar (+ Borgholm); Sterner 1986 spridd (utan närmare uppgifter).
Förändring: S 38 ökande ++

