Liten sommarvicker växer på torr, gärna sandblandad jord med för övrigt glest växttäcke. Den är troligen ursprunglig i torrängar och majoriteten av fynden (ca 70 %) är gjorda i betade torrängar. Resterande uppgifter är fördelade mellan ruderatmiljöer, åkrar, trädor och vägkanter.
Liten sommarvicker är jämnt fördelad över Öland och det finns även en del fynd från Stora Alvaret. Man kan se på kartan att växten är vanlig inom Ölands sandiga områden. Att dra någon säker slutsats om denna underart ökat på dagens Öland är inte möjligt eftersom den inte urskildes i Sterner (1938). Efter torrsommaren 2018 noterades både liten och stor sommarvicker extra frekvent följande växtsäsong.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. I Sjöstrand (1863) anges V. angustifolia från "Åkrar, sandfält, stränder och Ölands Alfvar h. o. d." till skillnad från β. segetalis som anges "bland säden h. o. d." Tidigt belagd Ås: Ottenby schäferiäng F. Ahlberg 1860 (OHN).
Utbredning
Funnen i 75 rutor = 79 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 spridd?
Lokaler
Avvikande form:
Algutsrum: Möllstorps läge, fuktigt skogsbryn mot vägdike 628237 154097 JOP & CrA 2009 (OHN) beskrivning av CrA "Spensliga men höga plantor. Blommor små, med ljust gröngult segel och köl och svagt violettonade vingar, småblad med långa uddar" conf. P. Lassen & ThK.
