Styv glasört växer på skyddade och gärna tidvattenpåverkade strandängar. Den är i vårt land främst funnen längs västkusten där den växer närmare havet än släktingen glasört S. europaea. Växten är funnen under 1800-talet på schäferiängarna nere vid Ottenby, Ås sn. Det framgår inte närmare i vilken miljö som fynden är gjorda. I Sterners liggare finns antecknat att han själv noterat styv glasört på östra schäferiängen i stora bukten 1911, 1915, 1917, 1920 samt 1924 där den växte tillsammans med glasört. Arten får därför anses ha varit väl etablerad på Öland men är inte sedd på snart 100 år; den är eftersökt i området under inventeringen. Fynd av styv glasört från Öland tas upp i Jonsell (2001).

Det kan vara svårt att skilja de båda glasörtsarterna från varandra men växer de tillsammans brukar det gå att se skillnader. Styv glasört växer mer upprätt och har tydligt uppåtriktade grenar som avgår i spetsig vinkel från huvudstammen. Sidoblommorna hos styv glasört är knappt mindre än den centralt placerade blomman medan hos glasört är de sidoställda klart mindre. Styv glasört växer också närmare havet och översvämmas oftare vid högvatten.

Gammal, förr bofast, numera utgången.