Piggtistel är ursprunglig i en stor del av Europa men i de nordligaste delarna främst spridd som adventivväxt. I vårt land bedöms den som ursprunglig i Skåne och på Gotland. På Öland är den troligen inkommen under 1800-talet med import av frövaror.

Piggtistel växer solöppet på varm, torr, kalkrik och grusig mark. Vanliga växtmiljöer är utmed de större vägarna och speciellt rikligt dyker den upp efter grävarbeten eller skrapning av vägkanten. Piggtistel ses också i gamla grustag, ruderatmark (stentippar) samt i åkerkanter och på trädor. Den taggiga växten ratas av kreaturen och har noterats i några betesmarker, särskilt rikt blommande efter röjningar. Torrsommaren 2018 gjorde att flera nya lokaler upptäcktes sommaren 2020, bland annat i torrängar på Stora Alvaret där den inte tidigare noterats.

Piggtistel är fortfarande ganska ovanlig på Öland och främst funnen utmed väg 136, från Räpplinge sn söderut till Glömminge. Den är också funnen i södra delen av Mittlandet, för övrigt glest spridd i landskapet. Piggtistel är oftast tillfällig på sina lokaler. Jämfört med Sterner (1938) har en ökning skett som återspeglar att arten är sent inkommen och att den i början av 1900-talet inte hunnit inta alla lämpliga lokaler. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.