Bergbräsma är ibland funnen på sandiga–grusiga havsstränder och i karster, miljöer där den troligen är ursprunglig (se primäruppgifter ovan). Vanligare är den idag på starkt kulturpåverkade lokaler som vägrenar, åkerkanter och i betade torrängar där den främst ses på slitna partier; på dessa lokaler ses en ogräsform av bergbräsma som har mindre blommor jämfört med de naturliga formerna som är storblommiga och där blomningen är inskränkt till våren. När röjningar sker av betesmarker gynnas bergbräsma och dyker upp där enbuskar tagits bort eller på brännfläckar. Även ruderatmarker erbjuder många lämpliga miljöer såsom jordhögar, grusplaner, gamla stenbrott och sandtag. Nära gårdar växer bergbräsma i gräsmattor och rabatter.
Bergbräsma är vanlig och jämnt fördelad över hela Öland inklusive Stora Alvaret. Arten förefaller ha ökat sedan Sterner (1938) och hittas nu i samtliga socknar; denna ökning gäller ogräsformen. Växten förekommer ofta i plantskolor och kan därifrån spridas vidare till trädgårdar. Men även andra arter i släktet förekommer som ogräs i plantskolor så det gäller att se upp. Olika mänskliga aktiviteter i odlingslandskapet gynnar bergbräsma. Torrsommaren 2018 var positiv för växten som följande vår–försommar kunde skådas i en sällan sedd massblomning som gjorde att vissa sjömarker på östra Öland såg ut att vara snötäckta. När de perenna gräsen dog av torkan banade det väg för ettåriga växter som bergbräsma.
Gammal och kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Ahlqvist (1821) "på fält av kiselsand i Böda och Högby socknar". Tidigt belagd Borgholm: E. W. Stenhammar 1855 (LD).
Utbredning
Funnen i 89 rutor = 94 %; allestädes = 33 socknar (nyfynd Alböke, Egby, Bredsättra, Gårdby, Sandby, Stenåsa och Smedby).
Sterner 1938 tämligen allmän = 26 socknar.
Förändring: Något ökande +