Backtrav växer på torr, sandig, på Öland något kalkfattigare mark och är ursprunglig på havsstränder och i sandgräshedar. Vanligast är backtrav på betade, sandiga torrängar med glesare växttäcke och den gynnas när röjningar sker av betesmarken. Olika ruderatmarker står för ca 1/4 av fynden såsom jordhögar, gamla sandtag, grusplaner och stenbrott. Ungefär lika vanlig är backtrav i sandiga åkrar och trädor. Ibland är växten funnen i vägkanter, glesare skogar, på sandstränder och gamla banvallar.
Backtrav är vanligast på västra Öland, söder om Borgholm. På sydöstra delen av ön är den fortfarande sällsynt även om den idag noterats från både Segerstad och Ås sn. På Stora Alvaret är den ovanlig; där växer backtrav främst i gamla horvor, på skräphögar och sällsynt i betade torrängar med enbuskar. Norr om Borgholm blir det glesare med fynden med undantag längst uppe i norr, Böda och Högby sn, där backtrav återigen är mer frekvent. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Backtrav är en av forskarvärldens favoriter och brukar kallas "växternas bananfluga". Dess arvsmassa är relativt enkel med få kromosomer (2n = 10). Detta har medfört att forskarna ganska smärtfritt kunnat läsa av arvsmassan och undersöka genernas funktion. Växten är dessutom lätt att odla, växer snabbt och har en god produktion av frön.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på sandiga kullar vid Åkerby. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden H. Holmström 1892 (OHN).
Utbredning
Funnen i 74 rutor = 78 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Alböke, Löt, Bredsättra, Segerstad och Ås).
Sterner 1938 funnen i 45 rutor = 47 %; tämligen allmän = 27 socknar (Alböke, Löt, Bredsättra, Segerstad, Gräsgård och Ås 0).
Förändring: Något ökande +

