Gulreseda härstammar från Medelhavsområdet. Till Sverige har den inkommit som förorening i utsäde och med barlast. Den är i senare tid även odlad och kan från trädgårdar sprida sig ut i landskapet. Gulreseda växer på torr, sandig–grusig och blottad mark som är kalkrik. Vanliga växtmiljöer är vägkanter och olika ruderatmiljöer (stenbrott, sandtag, skifferhögar och jordupplag). Gulreseda växer även i åkerkanter, på klapperstensvallar vid havet och i svagt hävdade torrängar. Växten har tagit sig ut på Stora Alvaret till de nedlagda kalkstensbrotten sydost om Degerhamn, S. Möckleby sn. Där växer gulreseda på högar med upplagd skrotsten men är också spridd ut i grusalvar och annan uppfrysningsmark. Det blir intressant att se om den kan etablera sig långvarigt i denna miljö.

Dagens största förekomster återfinns på sydvästra Öland. Vid Degerhamn, S. Möckleby sn, hittades gulreseda av Rikard Sterner 1905 och än finns många rika lokaler i tätorten. Därifrån har den spridit sig med lastbilstransporter ut till de gamla kalkstensbrotten. I åkrar vid Hammarby, Smedby sn, noterades den av Arne Fries 1904; än idag växer gulreseda i många vägkanter och skräpmarker i socknen. Gulreseda har ökat tydligt sedan Sterner (1938) men inte så påtagligt under de senaste 40–50 åren. Varför har gulreseda så svårt att etablera sig längs Ölands vägnät när den på grannön Gotland haft en exempellös framgång som vägkantsväxt? En förklaring kan vara att vägkanterna på Gotland sköts annorlunda utan vägsalt samtidigt som de generellt är mer grusiga, kalkrika och därför lämpliga för gulreseda. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en svag ökning.

Inkommen och kulturflykting, bofast.