Finlosta är ett sydeuropeiskt gräs som troligen inkommit med gräsfrö till Sverige under första halvan av 1900-talet. Det är ettårigt, oftast tillfälligt och anträffas längs vägkanter, järnvägar samt i gräsmattor och ängsmark.

På Öland finns fynd från sex lokaler 1924–1950. Inga ytterligare fynd gjordes förrän ett bestånd upptäcktes i slåttermark vid Karum, Högsrum sn (Bringer & Knutson 1993). I närområdet sågs arten vid några senare tillfällen växande i en smal remsa mellan två åkrar, senast sedd 2014. På lokalen vid Kastlösa järnvägsstation höll finlosta sig kvar under tio år varför den bedöms ha varit bofast i landskapet.

Finlosta står luddlosta B. hordeaceus mycket nära och de två är mycket svåra att skilja åt. I vissa floror behandlas finlosta som en underart till luddlosta B. hordeaceus subsp. lepidus och det finns även övergångs-former mellan falsk finlosta B. hordeaceus subsp. pseudothomenei och finlosta. Finlosta skiljs främst på sina korta ytteragnar (4,5–6,5 mm långa) och frukten som är längre än inneragnen.

Inkommen, förr bofast, numera utgången?