Glandelögontröst växer på ganska kalkfattig och sandig mark, främst i betade torrängar och vägkanter. Ibland återfinns den i glesa tallskogar, på trädesåkrar och sandstränder.

De flesta fynd är gjorda längst i norr, Böda och Högby sn. Utmed västra kusten finns några fynd från sandiga betesmarker nära havet. På Stora Alvaret saknas den nästan helt. Endast godkända fynd av glandelögontröst finns med på utbredningskartan. För att fynd ska godkännas har projektet krävt granskade belägg eller dokumenterad god kännedom om denna varietet. Rimligen har glandelögontröst minskat på Öland eftersom sandiga marker tillåtits växa igen eller planterats med tall. Den ökade näringsbelastningen av landskapet har också varit ogynnsam. Rikard Sterner skriver om E. brevipila, betänk dock att dåtidens avgränsning mot E. stricta är något osäker. "På torrängar, gräshedar och dvärgbuskhedar på alvaren, på sandfält och torra åsar, starkt hemerofil." Hemerofil = växter som gynnas av kulturåtgärder som uppodling och betesdrift.

Som namnet antyder har glandelögontröst blad vars undersida har korta glandelhår. Plantan är ofta grenad med många ledstycken (10–15) under den nedersta blomman.

Gammal, bofast.