Småtörel är troligen ursprunglig i Medelhavsområdet och har som ogräs spridit sig norrut i Europa. Till Öland har den inkommit under 1800-talet, kanske med utsäde, och etablerade sig först som åkerogräs. Växten var fram till 1970-talet enbart funnen i miljöer som åkrar och vägkanter. Först under 1980-talet började småtörel noteras i alvarmiljöer där den växer i bart, vinterfuktigt vittringsgrus som under sommaren ofta helt torkar ut. I dagsläget är åkermiljöerna i minoritet med endast sex lokaler medan resterande fynd främst är gjorda i vittringsgrus på alvarmarker. Småtörel är sällsynt funnen på skrotstenshögar och vid ett tillfälle på kanten av en nygrävd bevattningsdamm.

Dagens många fynd på Stora Alvaret förefaller vara etableringar i sen tid. Arten uppvisar därmed samma mönster som piggfrö Lappula squarrosa som idag saknas i åkrar men däremot har en del förekomster i grusalvar. I dagsläget finns de rikaste förekomsterna för småtörel på södra Öland, främst i S. Möckleby sn, där den sågs första gången 1978 på alvarmark. Där växer den både som åkerogräs, i grusalvar och på upplagda stenhögar vid det stora, nedlagda kalkbrottet NO om Albrunna. Kanske kan småtörel hitta till fler lämpliga miljöer på Stora Alvaret? Arten är ojämn till sitt uppträdande och torra somrar kan den vara helt borta från sina lokaler varför den är svår att inventera. En klar ökning har skett sedan Sterner (1938) men ökningen förefaller nu ha bromsat in även om några nyfynd gjorts på Stora Alvaret. Växten är även funnen så långt norrut som vid Karum alvar, Högsrum sn, där den tidigare var okänd. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.