Nästrot växer på frisk, kalk- och mullrik skogsmark. Den ses i hässlen som kan vara svagt–högst måttligt betade, ädellövskog, rena bestånd med avenbok och blandskogar. Ibland är den funnen i ängsgranskogar eller talldungar. Lokalerna hyser ofta äldre trädbestånd som inte påverkats nämnvärt av skogsbruk eller hårdare röjningar; nästrot är missgynnad av mänskliga aktiviteter i landskapet.

Utbredningen av nästrot följer Ölands rikare löv- och barrskogar med kontinuitet och som fortfarande är skogklädda. Således saknas nästrot helt på det skogfattiga sydöstra Öland. Huvudförekomsterna finner man inom Mittlandet, västra kustskogen och rikare skogar i de tre nordligaste socknarna (Böda, Högby och Källa). På de sydliga utpostlokalerna i Västerstad almlund och Ottenby lund, Smedby respektive Ås sn, har nästrot inte återfunnits. Nästrot är lätt att känna igen och eftersom vinterståndare står kvar under stor del av året, är den minskning man ser reell. En förklaring kan vara den alm- och askdöd som drabbat många skogar vilket medfört andra ljus- och fuktighetsförhållanden. Den förr så vackra Västerstad almlund är idag helt förödd av almsjukan som slagit ut det mesta av lundalmen Ulmus minor. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Ibland kan nästrot förekomma med gräddgula eller vita blommor. Det är inte konstaterat under den aktuella inventeringen.

Nästrot räknas, tillsammans med skogsfru Epipogium aphyllum och tallört Monotropa hypopitys, till de fullt mykoheterotrofa växterna som vi har i Sverige (Johansson m.fl. 2017). De parasiterar och stjäl organiska kolföreningar från de svampar som de är sammankopplade med underjordiskt. Dessa svampar har i sin tur fått kolföreningar från de träd i skogen som de bildar mykorrhiza med. Genom mykorrhiza tar trädet hjälp av svampen med att ta upp vatten och mineraler ur marken och förser i sin tur svampen med det energigivande kolet – ett slags symbios.

Gammal, bofast.