Stor femfingerört växer på torr, gärna grusig och något näringsrik mark. Enligt Sterner (1938) är den mer kulturberoende än femfingerört P. argentea vilket möjligen också stämmer med dagens bild. I knappt hälften av fallen uppges betade torrängar som växtmiljö. Resterande fynd är fördelade mellan vägkanter, åkerrenar, ruderatmiljöer (grushögar och sandtag) samt andra kulturpåverkad marker såsom gårdsplaner och grusiga parkeringar.

Stor femfingerört är främst funnen utmed västra sidan av Öland, i Mittlandet samt de nordliga socknarna Högby–Persnäs. Den sistnämnda ansamlingen av fynd beror på flitiga inventerare som samlat många belägg. Stora Alvaret saknar i princip fynd förutom vid några alvarbyar. Stora delar av sydöstra och sydligaste Öland saknar också fynduppgifter vilket är svårförklarligt. Stor femfingerört är under slutet av inventeringen aktivt eftersökt i området utan fynd. Eftersom taxonomin ändrats under inventeringen kan stor femfingerört vara underrapporterad. I början av den aktuella inventeringen räknades den till arten femfingerört P. argentea som då delades i sex varieteter.

Stor femfingerört är som namnet antyder stor och kraftig. Växtsättet är tydligt upprätt, stjälken mäter 30–50 cm och bladrosett saknas. Ändbladet på de nedre stjälkbladen är tandade till minst hälften, ofta än längre ner. Ovansidan på bladen är tätt håriga vilket gör att de ser vitgråa ut; krusiga stjärnhår kan förekomma.

Gammal, bofast.