Mellanlusern är den fertila hybriden mellan gullusern M. falcata och blålusern M. sativa; numera räknas de alla tre som underarter av foderlusern M. sativa. Mellanlusern uppstår lätt där föräldrarna möts och är dessutom ofta odlad som vallväxt. Mellanlusern växer främst i vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer (jordhögar, stentippar och grusplaner). Sällsynt är den funnen på sandstränder, ohävdade eller betade torrängar och i trädgårdar.
Mellanlusern är vanlig över stora delar av Öland. Den följer den odlade marken och förekommer i de flesta byar. Växten saknas på Stora Alvaret förutom utmed de tvärvägar som går från väster till öster. Mellanlusern har en tydligt ökande trend och är en av vinnarna i dagens odlingslandskap.
Eftersom mellanlusern är en fertil hybrid kan återkorsningar ske vilket ger upphov till en hel färgpalett med blommor i gult, grönt, blått, brunt eller nästan svart, ofta med en viss strimmighet. Baljan är vriden 1–2 varv. Under inventeringen har det vi tolkat som gullusern haft nedliggande, småväxta plantor med rent gula blommor och baljor lätt vridna som en halvmåne; växtplatserna är främst torra naturbetesmarker. Hos blålusern är plantorna högvuxna, upprätta, med rent blåa blommor och baljor som är vridna > 2 varv; växtplatserna är åkrar, vägkanter eller av ruderatkaraktär.
Inkommen och spontant uppkommen hybrid, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Vickleby: Sandbergen nedanför Lilla Frö C. A. Westerlund 1852 i NSB 9. Först publicerad: Fries, E. 1842–45. Novitiarum Florae Suecicae 3. Uppsala. "Ölandia" men M. sativa (numera blålusern) anges ej från Öland.
Utbredning
Funnen i 86 rutor = 90 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 spridd = 18 socknar; Sterner 1986 "nära nog allmän"
Förändring: Ökande ++
