Svartkämpar växer både i något näringsfattiga och mer näringsrika miljöer. Med sin bladrosett hårt tryckt mot marken behåller den det mesta av sin bladmassa vid bete samtidigt som den gynnas av kreaturens tramp som stör markskiktet så att dess frön kan gro. En framgångsrik art måste klara att växa i många olika miljöer vilket svartkämpar gör: betade torrängar, ruderatmarker, gräsmattor, åkerkanter, vägrenar, havsstränder och skogar visar dess flexibilitet.
Utbredningen är jämn över hela Öland och svartkämpar är den enda art som noterats i samtliga inventeringsrutor. Växten är även vanlig på Stora Alvaret.
Svartkämpar varierar en del i utseende vad gäller plantornas storlek och hårighet. Denna mångformighet har tidigare beskrivits som olika varieteter. Från Öland är endast underarten vanliga svartkämpar subsp. lanceolata känd. Vid något tillfälle är växten rapporterad med ett grenat blomax.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i ängar och betesmarker allmän. Tidigt belagd Gårdby: på östra landborgen vid Gårdby G. Wahlenberg 1821 (UPS).
Utbredning
Funnen i 95 rutor = 100 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Mörbylånga: strax norr om Lågprishotellet, grusig parkering 626681 153598 UBA & TGn 2008 (OHN) grenat blomax.