Kalkmaskros förekommer endast i Sverige och Estland. De svenska fynden är gjorda i Östergötland, Västergötland, på Öland samt på Gotland där den är vanlig på Fårö.
Kalkmaskros växer på typiska lokaler för strandmaskrosor dvs. tuviga, betade kalkfuktängar. Några gånger är den funnen vid källflöden och fuktängar med tok Dasiphora fruticosa. Den utnyttjar när luckor skapas i vegetationen och växer i betesdjurens klövtramp eller i traktorspår som löper över fuktängen. Kalkmaskros är glest spridd i östra sjömarken, på Stora Alvaret och med enstaka fynd i Mittlandet. Norr om Borgholm saknas aktuella fynd.
Kalkmaskros är mycket lik vätmaskros T. limnanthes men skiljer sig på att kantblommornas utsida saknar färgade strimmor varför blomkorgen lyser guldgul även från sidan. Pollen saknas, bladen är lansettlika med nedåtböjda, klolika tänder.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Gräsgård: Eketorp vid vägen till fornborgen, fuktäng C. F. Lundevall 1991 (LD & S) det. J. Kirschner & J. Štěpánek 1991 (LD), conf. HØ 2012 (S). Först publicerad av Dahlstedt (1925) angiven synonym T. palustre subsp. concolor 2 lokaler Runsten: Spjuterum vid byn, kalkkärr RS. Vickleby: alvaret, sparsamt vid vätar H. Dahlstedt.
Utbredning
Funnen i 12 rutor = 13 %; tämligen sällsynt = 12 socknar.
Saarsoo & Haglund (1962) ej omnämnd; äldre belägg från 2 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0?
Lokaler
Äldre fynd:
Köping: Norra Åsa, fuktäng 630880 155990 GuJ & Sv J 1995 (OHN) det. HR. Gräsgård: se primärfynd; Eketorp ca 100 m D om fornborgen, fuktig alvarmark C. F. Lundevall 1994 (S) conf. HØ 2012 [oklart vad "D" åsyftar].
