Svenskt björnbär är en sällsynt art på Öland med spridda lokaler på västra sidan, från Borgholm och söderut till Kastlösa sn. Arten växer i samma miljöer som andra krypbjörnbärsarter och det finns ingen känd förklaring till sällsyntheten. På det svenska fastlandet är svenskt björnbär ganska vanligt här och där längs ostkusten, men utbredningen är mer uppsplittrad än för många andra krypbjörnbärsarter.
Svenskt björnbär fick sitt giltiga namn på artnivå först 1988 (Weber & Karlsson 1988). Tidigare kallades arten bland annat R. fioniae var. benefixus. Man känner igen arten på årsskottens korta och täta taggar, uddbladens rombiska form med den största bredden ovanför mitten och de (särskilt i knopp) mörkt rosa blommorna.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belägg som är granskat Borgholm: F. Elmqvist 1882 (LD) conf. H. E. Weber 1988.
Utbredning
Funnen i 5 rutor = 5 %; sällsynt = 4 socknar (+ Borgholm).
Sterner 1938 mycket sällsynt = 3 lokaler (det är oklart om det som där kallas R. corylifolius subsp. fioniae alltid avser svenskt björnbär).
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Köping: Skedemosse 700 m väster om, vägkant i tallskog 630135 155653 TsB, UBA & TGn 2019. Borgholm: Guntorp herrgård, vägkant 630538 155290 GW 2002 (S) conf. A. Pedersen. Glömminge: Ytterrör vägskälet vid Gretastenen, slånsnår i vägkant 628911 154369 TsB 2009; Lökenäs 200 m SO om diket som korsar vägen, tallskog 628810 154350 TsB & JOP 2008; Pingärdet öster om vägen Röhälla–Glömminge, torr tallskog 628745 154417 TsB & JOP 2009 (OHN). Vickleby: Littorinavallens sydvästra hörn, körväg 627267 153808 GW 2003 (S) conf. A. Pedersen. Kastlösa: kyrkan 2,7 km VSV vid motorbanan, bryn i tallskog GW m.fl. 2003 (S) conf. A. Pedersen; Övre Västerstads kvarn 2 km VNV, markvägkant 625698 153580 TsB & CrA 2008 (eget herb.); Övre Västerstads kvarn 2,3 km VNV, glänta vid vindkraftverk 625701 153554 TsB & CrA 2008 (eget herb.).