Idegran växer på frisk, stenig och kalkpåverkad mark, gärna med rörligt grundvatten. Den kan växa påfallande skuggigt men är känslig för frost. Trots dess giftighet betas den gärna av rådjur. På Öland växer idegran mest som enstaka buskar eller små träd men uppe i Böda sn finns några rena bestånd. Tyvärr håller det berömda Idegransreservatet väster om Skäftekärr, Böda sn, på att tas över av jättetuja Thuja plicata. Idegran är funnen i skogar med tall, ädellöv och påfallande ofta i hässlen. Den är även noterad i åkerkanter, på utkast och kvarstående på ett par ödetomter. På de sistnämnda lokalerna kan det eventuellt röra sig om något annat odlat taxon i släktet, se nedan under hybrididegran T. × media.

Idegran är funnen främst i de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Från Köping och söderut är den glest rapporterad i de västliga socknarna, främst nära större tätorter. Observera att en del av dessa fynd kan vara hybrididegran. En udda miljö utgör de lövskogsklädda "holmar" i det vidsträckta agkärret Amunds mosse, Långlöt sn, där idegran även gett namn åt en av dem (Idegransholmen). Flera av de lokaler som nämns i Sterner (1986) hyser än idag goda förekomster av idegran och något hot bedöms inte föreligga, tvärtom har den ökat och gynnats av den tilltagande beskogningen av landskapet.

Gammal, bofast.