backklöver
Trifolium montanum
Mer information om arten

Backklöver har en östlig utbredning och förekommer från norra Spanien och vidare österut till centrala Ryssland. I Sverige är den främst funnen i sydöstra Sverige och går upp till Gästrikland.

Backklöver vill ha varma, ogödslade och kalkrika växtplatser, gärna med sen slåtter eller torrängar som är extensivt betade. Den växer i betade stäppängar tillsammans med andra rödlistade växter som solvända Helianthemum nummularium, toppjungfrulin Polygala comosa och backtimjan Thymus serpyllum. I öns få kvarvarande slåtterängar kan man också finna växten. I fuktängar växer den uppe på tuvorna. Sällsynt är backklöver funnen i vägrenar, i kanten av extensivt skötta åkrar och skogsbryn. Vid ett tillfälle är den funnen i torrt vittringsgrus på alvarmark. Arten gynnas i igenväxningens första "älskliga fas" och håller sig kvar en tid i ohävdade marker men riskerar att på sikt slås ut. Speciellt känslig är den om marken tillförs näringsämnen.

Backklöver är en vanlig växt på Öland vilket utbredningskartan visar. På Stora Alvaret är den främst funnen på de med enbuskar bevuxna torrängsryggarna. Inom Mittlandet finns många lämpliga växtlokaler på måttligt betade torrängar som ligger insprängda i skogen. Men om hävden upphör riskerar växten att på sikt försvinna. Östra Ölands sjömarker med dess ofta stora betesfållor passar arten bra. Det är intressant att notera hur backklöver söder om Borgholm i princip vägrar att gå väster om väg 136; troligen är marken där inte tillräckligt kalkrik och samtidigt alltför exploaterad. Enda undantaget är Beijershamn, Vickleby sn, där backklöver är spridd. Alvarmarkerna i Räpplinge sn strax söder om Borgholm, Slottsalvaret och Greby alvar, gapar tomma på fynd vilket är svårförklarligt. Norr om Borgholm är växten vanlig och troligen gynnas den av att betesmarkerna där inte är lika hårt hävdade som på delar av södra Öland. I Bödas kalkfattiga barrskogar saknas den av lätt förståeliga skäl. Trots att backklöver fortfarande är vanlig och spridd bedöms den ha minskat något då kvalitén på dess favoritmiljöer har försämrats.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 då backklöver är en av alla de växter som han noterar denna dag i ett artrikt änggärde vid Björnhovda, Torslunda sn (Linnæus 1745). Idag får man söka sig till Skogsbyalvaret ca tre km sydost om Färjestaden för att finna backklöver. En liten reliktpopulation växer vid Sjöbackarna, på en torrbacke en kilometer söder om hamnen i Färjestaden. Tidigt belagd Ås: Ottenby C. Kalling 1868 (S).

Utbredning

Funnen i 76 rutor = 80 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Egby).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar.

Förändring: Något minskande -

karta