Vitklöver anses ursprunglig i ängsmark utmed havet samt på alvarmark (Sterner 1938). Dessutom är den insådd i gräsmattor och vallar varifrån den spridit sig ut i landskapet. Vitklöver tål hårt bete, slåtter och gynnas av tramp. Majoriteten av fynden är gjorda i betade torr- eller friskängar, många av dem på alvaret eller nära havet. Dessutom är vitklöver vanlig i vägkanter, gräsmattor och ruderatmarker (gödselhögar, jordupplag och sandtag). Den dyker upp som ogräs i åkrar, speciellt när de ligger i träda, där den troligen är kvarstående efter tidigare vallodling. Sällsynt är den funnen i den extrema miljön grusalvar.

Vitklöver är mycket vanlig på Öland och förekommer i allehanda kulturpåverkade miljöer. Endast i den bördiga Mörbylångadalen är det glesare med fynden.

I odling ses vitklöver med avvikande teckning och färg på bladen. Speciellt en form med rödbruna blad ’Purpurascens’ förefaller populär; dylika former har på Öland ännu ej ertappats i det fria.

Gammal och inkommen, bofast.