Daggmaskros växer i örtrika vägkanter, friska betesmarker, skogsbryn, ekdungar, slåtterängar och gamla lövängsrester. Bland udda miljöer kan nämnas en konstgjord ö i en damm samt grusalvar med enstaka tuvor av fårsvingel Festuca ovina. Daggmaskros har samma utbredningsmönster som andra ängsmaskrosor dvs. västra kustskogen och Mittlandet. Söderut på Öland blir den påtagligt sparsam. Den är funnen i ungefär samma antal socknar som förr men det är osäkert om det som förr benämndes T. marklundii helt överensstämmer med dagens daggmaskros.
Daggmaskros skiljer sig från ängsmaskros T. hamatum och lövmaskros T. hamatiforme på att ytterholkfjällen i princip saknar hinnkant vilket de två andra har; knopparna är påtagligt blådaggiga.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Vickleby: prästängen H. Dahlstedt 1924 (S) det. G. Haglund 1934, conf. HØ 2017.
Utbredning
Funnen i 26 rutor = 27 %; spridd = 20 socknar (ej återfunnen Alböke, Bredsättra och Gårdby; nyfynd Hulterstad och Kastlösa).
Saarsoo & Haglund (1962) som T. marklundii: Tämligen sällsynt på något fuktig mark, spridd på mellersta Öland, saknas på öns södra del (karta 21 socknar). Lövängar, lundar, ängsmarker, strandängar, ödeåkrar, vallar, gårdsplaner, vägkanter.
Förändring: Oförändrad ± 0?
