Kärrdunört växer i många olika miljöer så länge de är tillräckligt fuktiga–våta. Växtplatserna är ofta näringsfattiga och arten klarar både kalkfattig och kalkrik mark. Kärrdunört ses i betade eller ohävdade frisk- och fuktängar, vid alvarträsk, i skogskärr samt sumpskogar. Den kan även växa längs diken, bäckar, vid dammar och i vattenfyllda stenbrott.
Kärrdunört förekommer över större delen av Öland, numera även i de sydöstra socknarna där den tidigare var sällsynt eller obefintlig. Endast längst uppe i norr, Böda sn, är det glesare med fynden. En viss ökning föreligger vars orsak är svår att förklara men kärrdunörtens förmåga att växa i många olika miljöer kan ha gynnat den.
På Öland är endast vanlig kärrdunört var. palustre känd. Kärrdunört känns igen på sina ljusa blommor, smala nästan otandade blad samt att foderblad och blomskaft både har utstående glandelhår och tilltryckta hår.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 20 juni 1741 vid Horn, Högby sn då kärrdunört är en av de arter som han denna dag ser växande kring Horn (Linnæus 1745). Tidigt belägg som är granskat Köping: O. Nordstedt 1883 (LD) conf. SSp 2002.
Utbredning
Funnen i 69 rutor = 73 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Egby, Hulterstad, Segerstad, Gräsgård och Ventlinge ).
Sterner 1938 tämligen allmän = 28 socknar "på sydöstra Öland sällsynt."
Förändring: Något ökande +
