Skogsklematis är ursprunglig i de södra delarna av Europa och västra Asien. Den odlas ibland och förefaller ha lätt för att sprida sig ut i naturlig vegetation till skogsbryn och buskmark, gärna på stenig mark. På tre av lokalerna i Sterner (1986) finns skogsklematis kvar och expanderar; den bedöms därför som bofast på Öland. På det närbelägna slottsalvaret, Räpplinge sn, återfinns skogsklematis på flera ställen i buskage med slån och rosor dit den spridit sig de senaste decennierna. Växten är även funnen i kalkrika rasbranter, vägrenar, vid avfallsanläggningar och ruderatmarker. Skogsklematis bedöms uppträda invasivt på steniga och varma lokaler främst utmed västra landborgen.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Mörbylånga: Mörbylånga strax söder om sockerfabriken, vid landsvägskanten N. Lundqvist 1959 (UPS). Först publicerad: Rodenborg (1961). "Clematis vitalba L. – På ruderatmark invid östra kustlandsvägen inom Gräsgårds socken, 1959 (ett blommande exemplar)."
Utbredning
Funnen i 22 rutor = 23 %; spridd = 17 socknar (+ Borgholm).
Sterner 1986 sällsynt = 5 socknar (6 lokaler).
Förändring: Ökande ++
Lokaler
Lokaler i Sterner (1986):
Borgholm: Kungsträdgården, åkerren ÅL 1977. Räpplinge: väster om p–platsen ovanför nedfarten till Solliden och Kaffetorpet B. Lundgren 1972, kvar och expanderande 2020. Torslunda: ovanför Eriksöre, 136:ans kanter B. Lundgren 1976, kvar bestånd ca 30 kvadratmeter LB 2007. Mörbylånga: se primärfynd. S. Möckleby: Degerhamn, alunskifferbrotten L. Rodenborg 1961, kvar och expanderande 2020. Gräsgård: östra landsvägen, skräpmark L. Rodenborg 1959.
