Blekfryle har i Norden en nordöstlig utbredning, i södra Sverige är växtplatserna av adventiv karaktär. Till Öland har den troligen inkommit med gräsfrö. Blekfryle växer på frisk, sandig mark och sågs senast på Öland 1985 i ett sandigt dike där den växte tillsammans med bl.a. huvudtåg Juncus capitatus och huvudarun Centaurium erythraea var. capitatum (se nedan). Inga fynd gjordes under inventeringen.
Blekfryle kan förväxlas med ängsfryle L. multiflora men har ljusare blommor. Blekfryle känns igen på att de inre kalkbladen är tydligt kortare än de yttre och sitt korta stift (< 0,2 mm). Ängsfryle har yttre och inre kalkblad som är jämnlånga och stiftet är längre (0,2–0,6 mm).
Inkommen, förr bofast, numera utgången.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Persnäs: Stenninge, sparsam i en insåningsvall RS 1917. Publicerad: Sterner (1918) "Luzula pallescens (Wg.) Bess. Säker endast från Persnäs s:n: Stenninge, 1917 (det. G. Samuelsson)."
Utbredning
Sterner 1938 mycket sällsynt = 2 lokaler; Sterner 1986 mycket sällsynt = 4 lokaler.
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Senast sedd:
Föra: Vässbylund öster om vägkrysset mellan väg 136 och östra landsvägen, sandig dikeskant ToK 1985 (OHN) det. SSp 1986.
Tidigare ej publicerat fynd:
Föra: NO om Djupvik och norr om Lundebytorp SSp 1970 (LD) conf. SSp 2009.
Äldre fynd:
Böda: Grankulla K. Kolthoff 1919 det. G. Samuelsson. Högby: mellan kyrkan och Gaxa hamn Eric Hultén 1951 (S) conf. ThK 2015. Torslunda: Färjestaden H. Granvik 1908 (UPS).
Felaktigt publicerad:
Aulin (1912)."Luzula pallescens (Wg) Bess. Gärdslösa, Lindby i ungskogen nära afloppsgrafven." Enligt Sterner (1938) är belägget ombestämt av Gunnar Samuelsson till L. multiflora.