Nordbräken är mer ovanlig än lundbräken D. dilatata på Öland och främst funnen i västra kustskogen samt i de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Eftersom den inte urskildes i Sterner (1938) är det svårt att dra några slutsatser om utvecklingen under tiden. Troligen har den liksom lundbräken gynnats av den ökade beskogning som skett av landskapet.
Nordbräken har blad som oftast är ljusgröna och med plana småflikar. Sporerna är halmgula–blekbruna. Kvoten mellan den nedersta primärflikens innersta och nedåtriktade sekundärflik delat med längden av hela primärfliken är ca ½ (Tyler 1996 samt Jonsell 2000).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belägg som är granskat. Högsrum: Mossberga RS 1913 (S) conf. J. A. Nannfeldt 1965. Under inventeringen inte funnen i närområdet.
Ekologi
Nordbräken växer i frisk skogsmark på mullrik och något kalksvag skogsmark. Den ses i alsumpskogar ibland med inslag av gran, lövskogar och någon gång i rena tallskogar.
Utbredning
Funnen i 22 rutor = 23 %; tämligen sällsynt = 12 socknar.
Sterner 1938 ej urskild från lundbräken; Sterner 1986 sällsynt = 4 socknar (granskade belägg).
Förändring: Något ökande +
