Rödklint växer i allehanda friska betesmarker. På alvaret ses den även i uppfrysningsmark, sprickrika kalkstensplatåer och kanten av större vätar. Glesare lövskogar, speciellt efter röjningar, kan hysa rödklint. Den ses i vägrenar, åkerkanter, vid diken, dammar och ruderatmarker. Klapperstensvallar vid havet, gamla stenbrott och slåtterängar är andra växtmiljöer. Rödklint klarar ohävdade lokaler men de behöver då periodvis vara blöta.
Rödklint är vanlig över hela Öland inklusive Stora Alvaret. Endast i magrare barrskogar är den sällsynt. Arten är kulturgynnad, klarar många olika miljöer och något hot föreligger inte. Eftersom den ofta har vinterståndare är den bedömbar under hela växtsäsongen vilket också bidrar till inventeringsresultatet med fynd i många rutor.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i soliga ängar allmän. Än idag kan man kan utan svårighet hitta rödklint på många ställen i socknen. Tidigt belagd Borgholm: på hafsstranden vid Borgholm O. Nordstedt 1883 (LD).
Utbredning
Funnen i 91 rutor = 96 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0