Vanlig stånds växer solöppet på torr–frisk, något näringsrik och gärna grusig mark. Den är vanlig i vägkanter och på ruderatmarker som jordtippar, gamla sandtag, grävda dammar och stenbrott. Vanlig stånds är giftig och ratas ofta av kreaturen och gynnas därför i betade hässlen och hagar. Växten är även noterad på klappersten och skiffervallar vid havet, i åkerkanter och på trädor.

Vanlig stånds är än idag mest frekvent på de västra delarna av mellersta Öland; den är även vanlig i Mittlandet. Liksom förr är den ovanlig på sydöstra Öland samt Stora Alvaret där den endast är noterad längs de tvärvägar som löper från väster till öster. I Sterner (1938) finns endast tre lokaler angivna norr om Borgholm; idag är den ganska spridd i området men lite glesare i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.