Bolmört är en tvåårig växt som är ursprunglig i Medelhavsområdet och västra delarna av Asien. Därifrån har den som läkeväxt spridits över stora delar av Eurasien. Bolmört har en lång frövila som kan aktiveras när exempelvis fibernät och vattenledningar grävs ner. För att plantor som gror ska utvecklas optimalt behöver de jord med högt näringsinnehåll. Samtidigt måste växtplatsen vara fri från konkurrens av andra örter, speciellt olika gräs är ogynnsamt för växtens etablering (Svensson & Wigren 1982).

På Öland förekommer bolmört främst i ruderatmiljöer såsom jordtippar, grushögar och stenbrott men den växer även i gårdsmiljöer. Sällsynt förekommer den i åkerkanter, på klapperstensvallar vid havet och i kvävepåverkade betesmarker med slitet växttäcke. Efter grävningsarbeten dyker arten ofta upp i vägkanter, nyanlagda cykelbanor och gräsmattor.

Utbredningen visar att bolmört fortfarande är en vanlig växt på Öland. Den saknas nästan helt på Stora Alvaret där det är glest mellan lämpliga växtmiljöer. Även längst i norr, Böda sn, är det sparsamt med fynd. För övrigt hävdar sig bolmört väl på dagens Öland.

Bolmört med smalflikade kronblad har noterats vid ett tillfälle i en nygrävd vägkant med åtskilliga "normala" plantor av bolmört.

Bolmört har anor som medicinalväxt sedan lång tid tillbaka. Det var främst dess smärtlindrande effekt som utnyttjades. Föreställningen att den skulle vara en "häxört" är en seglivad myt. I bolmört finns l-hyoscyamin som vid extraktion ger ett racemat av d- och l-hyoscyamin dvs. atropin. Atropin används än idag exempelvis för att vidga ögats pupill inför undersökningar och vid ögonsjukdomar. Växten är giftig, något som det engelska namnet anspelar på (henbane = hönsfördärv/gift). Som kuriosum kan nämnas att cowbane (kofördärv/gift) är det engelska namnet för sprängört Cicuta virosa, en växt som aldrig noterats på Öland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.