Esparsett är ursprunglig i Central- och Östeuropa. Den har odlats som foderväxt men även inkommit oavsiktligt med gräs- och vallfrö. Idag odlas den ibland som prydnadsväxt. Esparsett är flerårig och växer på torr, kalkrik mark. Det finns en hel del öländska belägg från slutet av 1800-talet och fram till 1930-talet. Dessa fynd är gjorda på västra sidan av Öland, från Köping sn och söderut till S. Möckleby. På några lokaler verkar esparsett ha hållit sig kvar under några decennier i torra ängsmarker dit den troligen spridit sig från närbelägen odling. Under inventeringen har endast ett fynd gjorts där den är spridd från en trädgård.
Inkommen och kulturflykting, förr bofast, numera tillfällig.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Borgholm: E. Fries 1824 (UPS). Först publicerad: Scheutz (1878). "Onobrychis sativa Lam. Borgholm på Qvarnbacken ej långt från slottet."
Utbredning
Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 8 socknar (+ Borgholm); Sterner 1986 sällsynt = 10 socknar (3 aktuella lokaler).
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Gårdby: Ullevi 1600 m NV, vägren mot skogsbryn nära bebyggelse 627793 154878 PaJ 2007 (foto AP), kvar 2017.
Lokaler med längre kontinuitet, eftersökt under senare tid:
Köping: åkerrenar mot Borgholm G. A. Ringselle 1900 (UPS), på vägen mellan Borgholm och Köping torr ängsbacke P. Bernström 1938 (OHN); Kolstad 1 km NO betesäng J. W. Mascher 1961, ej återfunnen UBA & TGn 1999. Högsrum: Mossberga avloppskanal från Gladvattnet J. W. Håkansson 1922 (LD & S), Mossberga B. Saarsoo 1957 (GB), strax ost om gården åkerren ÅL 1980, ej återfunnen UBA & TGn 1999.
Tidigare ej publicerad lokal:
Glömminge: Uno Danielsson 1920 (OHN) conf. UBA 2021.