trampört
Polygonum aviculare
Mer information om arten

Trampört är konkurrenssvag och växer solöppet på bar, ofta trampad mark. Den föredrar näringsrika lokaler som är torra–friska. Trampört är ursprunglig på havsstränder där den ofta växer på driftvallen eller i dess närhet, ibland på klappersten. Den tål en viss salthalt och är funnen i kanten av skonor. Troligen kan den även anses ursprunglig i alvarvätar, idag en ovanlig miljö för den. Idag växer den främst i diverse skräpmarker som på jordhögar och jordbrukstippar. Trampört är vanlig som åkerogräs, på traktorvägar, grusiga parkeringar, i gräsmattor och gårdsmiljöer. I betesmarker växer den i partier med glesare växttäcke, på trampade fästigar, vid vattenhål eller i djurfållor; röjningar som sårar marken gynnar arten.

Trampört är vanlig över större delen av Öland men glesare på Stora Alvaret och längst uppe i norr i Bödas barrskogar. Den är vanlig utmed större delen av kusten så länge inte stranden är alltför exponerad och stenig. Trampört är en trogen följeslagare till människan och väl anpassad att ta till vara de växtmiljöer som erbjuds i odlingslandskapet.

Trampört delas in i underarter vilket delvis beaktats under inventeringen. Underarterna föredrar olika växtmiljöer och har därför något olika utbredning och frekvens. Under inventeringen är drygt hälften av fynden bestämda till underart. Nedan redovisas fynd med granskade belägg eller som är rapporterade av inventerare som visat sig behärska trampörtens underarter.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 9 juni 1741 på en havsstrand i Hulterstad sn. Han nämner då ett antal växter på havsstranden som där fick tjockare blad än när de växte på andra ställen, trampört är en av de arter som nämns (Linnæus 1745).

Utbredning

Funnen i 91 rutor = 96 %; allestädes = 33 socknar (+ Borgholm).
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.

Förändring: Oförändrad ± 0