Hallon kan korsa sig med olika arter av krypbjörnbär. Hybriderna kännetecknas av håriga frukter, tendens till att få sjutaliga årsskottsblad, mer eller mindre tydligt blådaggiga årsstammar med runt tvärsnitt och violetta taggar som kontrasterar mot stammen. De olika karaktärerna kan dock vara olika tydligt framträdande. Ny forskning (Ryde m.fl. 2021) har visat att en del hybrider har fått förmåga att föröka sig apomiktiskt och därmed ska betraktas som självständiga arter. Hit hör bland annat hallonbjörnbär R. pruinosus, som uppstått genom att gyllenbjörnbär R. aureolus korsat sig med hallon. Andra hybrider får inte konstant avkomma och bör därför betraktas som just hybrider. Traditionellt har de flesta krypbjörnbär med sjutaliga blad och ludna frukter räknats till hallonbjörnbär trots att de inte alltid ser riktigt likadana ut. DNA-analyser har visat att äkta hallonbjörnbär endast verkar finnas i nordöstra Småland, Östergötland och Sörmland (Ryde m.fl. 2021). Allt som påträffats längre söderut är antingen tillfälliga hybrider eller apomiktiska arter med annat ursprung.

På Öland har ett antal fynd av hallonbjörnbär i traditionell vid bemärkelse gjorts. Inget av dessa överensstämmer med äkta hallonbjörnbär och de räknas därför här som hybrider mellan hallon och krypbjörnbär. Morfologiskt verkar det mest sannolikt att spetsbjörnbär R. gothicus är krypbjörnbärsföräldern. Inom ett begränsat område i Algutsrum, Glömminge och Högsrum finns flera bestånd med likartat utseende och håriga årsskott. Sådana former har kallats R. pruinosus f. warmingii. Det kan inte helt uteslutas att det rör sig om en obeskriven apomiktisk art med mer eller mindre lokal utbredning, men det kan också handla om en eller flera hybrider som spridit sig vegetativt. Tills vidare betraktar vi den senare förklaringen som mest sannolik.

Spontant uppkommen hybrid, bofast.