Snårstarr växer solöppet på torr, mager, gärna stenig mark som kan vara måttligt betad eller ohävdad. Jämfört med släktingen mörk snårstarr C. muricata förekommer den på mer kalkfattiga lokaler. Snårstarr har en sydöstlig utbredning i Sverige och Norden; i Småland är den spridd i den östra halvan av landskapet men saknas helt i väster (Edqvist & Karlsson 2007). På Öland finner man snårstarr längs vägrenar, på gamla strandvallar, i betade torrängar, gles skogsmark, bryn, trädor samt gräsmattor.

Med dagens kunskap kan snårstarr på Öland betecknas som måttligt spridd. Utbredningen är påfallande västlig och sträcker sig från Böda sn ner till Vickleby, med få fynd längst söderut samt i öster. Det är tydligt hur fynden främst förekommer inom områden med kalkfattiga avlagringar av sand eller grus som de stora isälvsfälten i Köping och Högsrum sn. Ett hot mot snårstarr är att kalkfattiga, sandiga marker växer igen, exploateras för bebyggelse samt den eutrofiering av landskapet som sker vilket leder till att högvuxna och snabbväxande arter tar över. Bedömningen blir därför att arten minskar. Eftersom det är svårt att skilja snårstarr från mörk snårstarr har vi i redovisningen tagit med fynd med granskade belägg eller kvalitetssäkrade på annat sätt.

Gammal, bofast.