Äppelros växer solöppet på torr, ofta grusig mark. Vanliga växtmiljöer är betade och gärna strandnära torrängar samt åkerkanter och vägrenar. Äppelros kan även växa i glesa tallskogar, betade hässlen, gamla stenbrott och grustäkter samt på öar eller strandrevlar uppbyggda av morän. Däremot är den, till skillnad från flera andra vildrosor, aldrig noterad i alvarkarst.

Äppelros angavs i Sterner (1938) växa främst utmed grusiga stränder på mellersta delen av Öland, från Köping sn och söderut till Resmo. I floran är den inte noterad på östra sidan av ön och det finns endast ett äldre fynd norr om Köping sn. Äppelros har haft en tydlig expansion på Öland. Den finns idag kvar i de gamla kärnområdena utmed västra kusten. Rikard Sterner noterade äppelros 1930 på moränöarna N. och S. Kalvholmen och där återfanns den 2008. I dagsläget har en del lokaler tillkommit på Stora Alvaret och utmed östra sidan. Norrut har många nyfynd gjorts längs östra kusten på betade "ordar" dvs. uddar som sticker ut i Östersjön. Dessa uddar går ofta i nordvästlig – sydostlig riktning och bidrar till att östra kusten, främst i socknarna Källa och Persnäs, blir påtagligt flikig. Den kraftiga, sentida expansionen kan möjligen tyda på att äppelros inkommit i sen tid men är också ett resultat av allmän "förbuskning" och igenväxning av landskapet. Äppelros används ibland som ympunderlag för ädla rosor och har åtminstone förr förekommit i odling varför den kan stå kvar på ödetomter och hittas nära trädgårdar. Därifrån kan den sedan spridas vidare ut i landskapet. Äppelros är lätt att identifiera och skulle knappast ha undgått äldre tiders botanister. Men kanske har delar av främst norra Öland varit sämre inventerade även av flitige Rikard Sterner? Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer); vår bedömning är att ökningen är mer påtaglig.

Äppelros är lätt att identifiera och ofta känner man redan på några meters håll den friska äppeldoften av de många glandlerna som täcker främst bladen. Även nyponskaften har rikt med glandler. Bladen har en speciell färg, glans och form som man snabbt lär sig att känna igen. Blomningen sker sent med små, mörkrosa blommor som är något ljusare centralt. Stammen har stora kloböjda taggar samt en del mindre och borstlika.

En del rosexperter har delat upp äppelros i två underarter: mellanäppelros subsp. columnifera och äkta äppelros subsp. rubiginosa. Mellanäppelros har en stiftkanal som mäter ca 1 mm och foderblad som tidigt ramlar av. Äkta äppelros har en vidare stiftkanal (1,2–2 mm) och foderbladen på nyponen är något framåtriktade. En del fynd av äppelros har undersökts vad gäller dessa karaktärer och det förefaller som subsp. columnifera är i majoritet.

Gammal och kulturflykting, bofast.