Rödsvingel är en mycket mångformig art och ett av våra vanligaste gräs. På Öland företräds den av fyra underarter: vanlig rödsvingel subsp. rubra, tuvsvingel subsp. commutata, bågsvingel subsp. oelandica och daggsvingel subsp. juncea. Av fynden är ca 65 % rapporterade på underartsnivå. Av dessa är bågsvingel 64 %, daggsvingel 17 %, vanlig rödsvingel 16 % och tuvsvingel 3 %. Främst de två sistnämnda underarterna bedöms vara kraftigt underrapporterade.

Rödsvingel känns igen på sina extravaginala sidoskott med bladslidor som är sammanvuxna ända upp till toppen. Ibland finns underjordiska utlöpare med vars hjälp den sprider sig. De närstående fårsvingel F. ovina, sandsvingel F. polesica och hårdsvingel F. brevipila har alla intravaginala sidoskott med bladslidor som går omlott men inte är slutna och underjordiska utlöpare saknas alltid.

Gammal, bofast.

Bottenvikssvingel, Festuca rubra subsp. bottnica:

Bottenvikssvingel är en form av rödsvingel som växer utmed kusterna av Bottenhavet och Bottenviken, både på svenska och finska sidan. Gräset har håriga ytteragnar och tydliga borst. Bladen är smala och blågröna. Ett belägg samlat 2012 visar tydliga drag av bottenvikssvingel (Svensson m.fl. 2013) men den är i nuläget inte accepterad som en underart av rödsvingel.