sloknunneört
Corydalis pumila
Mer information om arten

Sloknunneört är vanlig i betade torrängar, gräsmattor, rikare lövskogar, hässlen och vägkanter. Den förekommer även i tallskogar, åkerkanter och ruderatmiljöer (stenbrott och sandhögar). Sloknunneört klarar vitt skilda miljöer som alvarets stäppartade och kalkrika torrängar men växer även på alsocklar i sumpskog. Vid några tillfällen är den funnen i karster (Sandby, Resmo och Hulterstad sn) samt på klapperstensvallar nära havet.

Sloknunneört är Ölands vanligaste nunneört och relativt väl spridd över ön. På sydöstra delen är det glest med fynden men arten är numera även funnen i de sydliga socknar där Rikard Sterner saknade den. Speciellt vanlig är sloknunneört längs västra landsvägen (väg 136) och i västra delen av Mittlandet. På Stora Alvaret är det norra halvan som uppvisar en del fynd. Idag saknas fynd endast i Egby sn som både har en liten areal och är något sämre inventerad.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "i lundar åtminstone på södra Öland". Tidigt belagd Borgholm: O Sillén 1885 (OHN).

Utbredning

Funnen i 73 rutor = 77 %; allmän = 32 socknar (ej återfunnen Egby; nyfynd Segerstad och Ås).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar (i liggaren noterad från 27 socknar); Sterner 1986 allmän = 31 socknar (nyfynd Gräsgård och Ventlinge).

Förändring: Oförändrad ± 0

karta