Linnea växer i något glesare äldre barrskogar, ofta tallskogar på sand, utan alltför mycket konkurrens av blåbärs- eller lingonris. I samma typ av skogar kan man ibland finna knärot Goodyera repens och ryl Chimaphila umbellata. Även något kalkrik och mossig ängsgranskog kan hysa växten. Rikard Sterner fann arten enstaka gånger i mossiga björkskogar. På någon aktuell lokal har skogsbete upptagits under senare tid vilken bör gynna arten då betet håller borta en del ris som konkurrerar om livsrummet.
Linnea är ovanlig på Öland och som tidigare främst funnen längst i norr, Böda sn. Arten håller sig kvar längre söderut på ön som vid Rälla tall, Högsrum sn där Sjöstrand noterade den 1850. Även i området vid Sandbergen, Vickleby sn, finns den kvar (första fynd 1970). Däremot är den inte återfunnen vid Köping tall samt Sörby tall (Gärdslösa sn). Enda tillskottet till den nedåtgående trenden är i en tallplantering på östra Öland, tyvärr finns där idag ett kalhygge. Arten är känslig för kalavverkningar då den snabbt försvinner och missgynnas därför av dagens skogsbruk. En del av de rika lokalerna i Böda sn är skyddade inom reservat. Trots att någon ändring i utbredningen jämfört med Sterner (1986) inte ses i statistiska analyser (Frescalo och Telfer) bedömer vi att linnea haft en tydlig minskning då kvalitén på dess favoritmiljöer försämrats.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd av Linné 17 juni 1741 på resa mellan Böda och Sjötorp, genom nuvarande Böda Ekopark. "Skogen bestod av tall, gran och en. Tallarne tjänliga till timmer upplyftade sina grenar åt himmelen. Granen slokade med kvistarna, och enträdet var buskigt. Renmossan täckte de höglänte ställen. Blåbärsris, lingonris och ljung gjorde marken grön. Min ört växte i det skogrikaste med sine 2 lutande blommor och bevittnade, att marken ej vart bränd i mannaminne. Trientalis växte på sidlänta ställen och lutade med sin blomma neder mot jorden, ty det hade regnat hela dagen. Skvattram blommade i kärren, Sparganium växte i pussarna samt bräken (Pteris) här och där." (Linnæus 1745). Linné skulle bara delvis ha känt igen sig om han gjorde samma resa idag. Den olikåldriga och troligen betade barrskog som Linné reste igenom är numera till stora delar ersatt av barrplanteringar. Men i Bödaskogen är det fortfarande gott om lingon, blåbär och linnea finns här och där liksom skogsstjärna. Örnbräken bildar gröna ridåer längs skogsvägarna. Däremot är dagens Öland betydligt torrare och skvattram samt igelknoppar kan man behöva leta efter. Tidigt belagd Högsrum: Rälla C. E. Liljenstolpe 1865 (OHN). Vid Rälla tall finns fortfarande goda förekomster av linnea.
Utbredning
Funnen i 11 rutor = 12 %; sällsynt = 5 socknar (ej återfunnen Högby, Köping, Gärdslösa, Glömminge, Runsten, Stenåsa och Ås; nyfynd N. Möckleby och Resmo).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 7 socknar; Sterner 1986 funnen i 13 rutor = 14 %; tämligen sällsynt = 10 socknar (nyfynd Glömminge, Vickleby och Stenåsa).
Förändring: Minskande --
Lokaler
Nya socknar:
N. Möckleby: Dörby tallskog, i kanten av pågående hygge ca 400 kvadratmeter 627806 155219 Håkan Örtman 2013, skogen avverkad och växten ej återfunnen UBA 2020. Resmo: Lilla Frö västerut, tallskog ÖBF:s sockeninventering av Resmo 1990-talet, kvar i tallskog på sand 627065 153703 CrA 2008.
Ej återfunnen på följande lokaler:
Högby: Binnerbäck vid sockengränsen, tallskogsdunge RS 1932. Köping: Skedemosse flerstädes rika bestånd J. W. Mascher 1968, eftersökt utan fynd UBA & TGn 2019. Gärdslösa: Sörby tall RS 1908. Högsrum: Rönnerum, tallskog RS 1924. Glömminge: Böle NV om RS 1955. Runsten: bara sedd vid Dyestad A. Ahlqvist 1815–17. Stenåsa: Ebbelunda NNO, tallplantering J. W. Mascher 1969, eftersökt skogen delvis kalavverkad UBA 2019. Ås: Ottenbylund i SV, mossig björkskog RS 1933 (S).
