Vårtåtel är tydligt kustbunden och växer solöppet på torr, sandig, ofta mager och kalkfattig mark, som saknar konkurrerande vegetation. På Öland är den funnen på betade sandgräshedar nära havet, sandstränder med dyner, klappergrusvallar, ljunghedar, gamla banvallar och vägkanter. Den kan också hittas på sandiga trädor och åkrar, i glesa tallskogar samt gamla sand- och grustag. Vid röjningar av betesmarker eller vid andra störningar dyker den upp, även långt ute på Stora Alvaret. När mobilmaster och vindkraftverk uppförs är vårtåtel snabb på att kolonisera den omgivande grusplanen. Arten drar även nytta av markstörningar som betestramp och körskador av motorfordon. Torrsommaren 2018 gynnade vårtåtel som följande år intog sandiga områden där de perenna gräsen dött.
Vårtåtel har en fläckvis utbredning med tyngdpunkt utmed västra kusten, speciellt påtagligt söder om Borgholm, där den växer i glesa kusttallskogar, sandtag och sandiga trädor. Den är också vanlig på nordligaste Öland och då särskilt i Ekopark Böda samt längs östra kusten ner mot Dödevi, Högby sn. Några fynd är gjorda på Stora Alvaret, främst på slitna barmarksfläckar, samt längs den gamla banvallen mellan Kastlösa och Skärlöv. På sistnämnda stället delar den livsrum med släktingen vittåtel Aira caryophyllea. Vårtåtel saknas över stora områden, främst längs Ölands östra kust, och återfinns där i stort sett endast på sandiga fält längs Ancylus- och Littorinavallen. Vårtåtel varierar mycket mellan åren och koloniserar framgångsrikt nya lokaler. Liksom för andra arter som är knutna till öppen, mager sandmark har en del gamla lokaler exploaterats för bebyggelse, lämnats ohävdade eller planterats med tall och därmed vuxit igen. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1821). "Sällsynt i barrskog såsom östra landborgen i Ramsättra tallskog af Köpings socken, i strandskogen vid Röhälla i Glömminge socken allm, Böda skog omkring Svartvik, Norrböda och Fagerums byar." Tidigt belagd Öland: M. G. Sjöstrand 1846 (S). På samtliga de lokaler som Ahlqvist räknar upp växer vårtåtel än idag.
Utbredning
Funnen i 54 rutor = 57 %; tämligen allmän = 27 socknar (ej återfunnen Egby och Segerstad; nyfynd Bredsättra och Stenåsa).
Sterner 1938 funnen i 44 rutor = 46 %; tämligen allmän = 26 socknar (Alböke, Löt, Bredsättra, Runsten, Sandby, Stenåsa och Gräsgård 0); Sterner 1986 tämligen allmän = 27 socknar (nyfynd Sandby).
Förändring: Något minskande -
Lokaler
Alvarlokaler:
Sandby: Dröstorpsmossen, tuvig friskäng 627295 154586 UBA & TGn 2007. Stenåsa: Frösslunda ONO, betad alvartorräng 626929 154860 UBA & TsB 2016. Mörbylånga: Bårby horva flerstädes, betad torräng med slitna partier 626407 154177 UBA & TGn 2019. Kastlösa: Penåsa RS 1921, återfynd Penåsa österut flerstädes, gamla banvallen 625636 154266 ToK 2007; Tingstad flisor NNO, obetad alvartorräng nära stig 626096 154261 UBA & TGn 2019; Partebyalvaret, röjfläck på alvarmark 625596 154128 CrA 2009; Lunda 2 km NO, alvarmark 626041 154226 CWo, ÅSv & BeN 2010. Smedby: Alvlösa öster om RS 1936, återfynd Alvlösa alvar, sandig alvartorräng 625487 153973 ToK & CrA 2012; Klinta–Stora Smedby NR flerstädes, betad alvartorräng bl.a. 625296 153988 och 625316 154068 UBA m.fl. 2020.

