Backlök växer solöppet på torr, sandig–grusig mark. Den anses ursprunglig i glesare skogar med ädellöv eller hassel, på sandiga stränder samt delar av alvaret. På alvarmark föredrar backlök torrängsryggarna med spridda enbuskar, karstmiljöer eller sprickrika kalkstensplatåer med delvis jordfyllda sprickor. Vanliga växtmiljöer idag är ofta tydligt kulturpåverkade som vägrenar, betade torrängar, åkerkanter och ruderatmarker (jordhögar, grustag och stenbrott).
Backlök är vanlig över hela Öland och man behöver inte gå långt för att träffa på växten. Den är spridd över Stora Alvaret, Mittlandet, östra sjömarken och även i Bödas barrskogar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 3 juni 1741 vid Köpingsvik. "Änglöken (Porrum 2) växte överallt." Även 8 juni nämner Linné en lök då han befinner sig på sydspetsen av Öland, schäferiängen i Ås sn. "Trientalis, Iris, Myrica och Cepa sågs mycket häromkring, vilken senare gjorde att smöret smakade av lök." (Linnæus 1745). Växterna som nämns är skogsstjärna, svärdslilja, pors, och Cepa avser troligen backlök. Långt fram i våra dagar fick den öländska mjölkbonden mindre betalt från mejeriet när mjölken smakade lök. Numera går inte så många mjölkkor på naturbetesmarker med dess olika lökväxter och dessutom jämnas smaken på mjölken ut i dagens stora mejerier. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1875 (OHN).
Utbredning
Funnen i 86 rutor = 90 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0